Hur tränar du dina barn ?

I Sverige är det fult att vara elit, speciellt bland barn. Alla ska med. I andra länder som tex Ryssland tänker man annorlunda. Man måste börja tidigt om man ska ha en chans.

Tror det är lagsporternas fel att det blivit så fult att vara bra på nåt tidigt. Jag tycker vi börjar om denna diskussion från en lite mer rationell planhalva.

Ryssarna verkar ha gjort sin hemläxa rejält. Där hävdar man att man inte kan utveckla aerob kapacitet eller styrka innan man kommer in i könsmognadsåren. Det man däremot har påvisat är att de barn som lär sig koordination, balans och utsätts för svåra, komplexa uppgifter redan som små har ett rejält försprång mot sina konkurrenter efter tonåren. Om man tex simmar, stavhoppar, dansar eller utför svåra gymnastiska rörelser (alltså GPP för de som känner igen termen) de första 12 åren av livet så har man skapat en bas varifrån man sen kan välja spår helt. Kolla tex Sanna Kallur. Hon har hållit på med gymnastik och friidrott hela livet och har verkligen inte svårt att lära sig nya saker som vuxen. Om man däremot ska börja med svåra övningar som 25-åring så blir det tufft om man inte har en bakgrund där man testats. Det är Bullshit det som Colting skrev i ett inlägg nyligen. Det gäller möjligen konditionssporter men knappast tekniska sporter. Kom igen, finns det EN gymnast som började som 18-åring ? Jag blir däremot inte så lite förbannad på när 8-åringar inte får lira match pga toppning.

Visst klart man måste kicka boll som 8-åring om man vill bli bra på det men det handlar om att bli bra tekniskt inte att bli en Håkan Mild redan på lågstadiet.

Man kan helt enkelt summera och generalisera det såhär.

Åren före tolv

Simma, hoppa högt, långt, dansa, träna kampsport, kryp, kicka boll, kasta boll, gå på händer, träna pilbåge, åk motocross, spela pingis, badminton, tennis, basket, klättra i träd….

Gör det som är roligt i respektive sport. Lär dig tekniken helt enkelt. Bli inte förbannad om barnen byter sport. Det kan tom bidra till ett bättre slutresultat om de hinner träna in tekniken någorlunda i den sporten de testat dvs tagit sig förbi den kritiska punkten och behärskar den grundläggande skill som krävs för att ta sig vidare.

Det pratas visserligen om att åren 10-12 är de år som överhuvudtaget betyder nånting vad det gäller absolut fart. Det viskas att om man springer jävligt fort och jävligt kort i den åldern så har man chans till att bli riktigt bra på sprint senare i livet . Jag vet inte huruvida detta är sant men tycker inte det är en speciellt svår issue att brottas med. Ungarna tycker ju 60m är skitkul så varför inte bara göra det liksom ?

Tonåren

Ta den teknik du lärt dig och börja nu kapitalisera på den. Utveckla styrka genom gradvis ökande resistansövningar (benböj, marklyft, bänkpress, pull-ups, ryck, stöt etc). Spring för allt i världen spring. Det är under tonåren du utvecklar ditt vo2max och det kan du i princip bara ändra signifikant en gång till i livet sägs det. Genom att föda barn. Damn bara kvinnor föder barn. Vi män får lita på roddmaskin, löparbanor och testcyklar. Det är som 12-åringar ryssar tar in sina blivande tyngdlyftningsstjärnor, undrar varför doh ? Under tonåren kommer du som förälder förlora mer av din roll så det skriver jag inte så mycket om. Det viktiga är att underbygga ungens passion så kommer det gå av bara farten.

Hur ska jag och Hanna träna/uppfostra Emma och Wilma ?

Det beror helt på vad de utvecklar sig till att gilla om de gillar nåt överhuvudtaget. Man kan inte ta bort det faktum att det enda sättet att bli bra på nåt är att tycka det är roligt. Passion och vilja spöar talang i det långa loppet. Alltid. Är du bara jävligt enveten och inte skadar dig så kommer resultaten att komma förr eller senare. Känner många talanger som gjorde cirklar omkring mig i allt. I det långa loppet nöter man ner dem om de inte har psyke.

Som förälder försöker jag leka fysiska lekar, jag är knappast en superförälder men hoppas nånstans att de smittas av min passion och också vill bli bra på nåt. Att de ser Mamma och Pappa springa (för att bli snabb), benböja, marklyfta, göra situps osv bidrar naturligtvis till deras egen nyfikenhet och vana.

Vi använder ord som “stark”, “snabb”, “högt”, “långt” osv. Undviker prat om utseende men visst klart vi berömmer dem för att de är så fina i sina klänningar.

När de är 10 år har de säkert sett en skivstång med vikt röra på sig 10 000 gånger. De har hört det smälla i golvet när man släpper den. De har sett CrossFit-tävlingar med gubbar och gummor som fladdrar runt i ringar. De ser folk springa fort i friidrottshallen varje vecka. De ser folk hoppa högt och långt.

Emma tycker om att springa och helst fort bara man får vila på en bänk emellanåt. Det har blivit vår ritual. Vi springer 100m sätter oss och låtsaspustar nån minut och säger “ojojojoj va jobbigt det va” sen springer vi 100m till. Upprepar proceduren kanske 4 ggr på en timme.

Jag släpar henne på släde, hon klättrar i rep, hoppar på en tjockmatta, vi tar fram häckar och gör en hinderbana med dem. Ja jag tvingas krypa under de små häckarna också. “Nej pappa vi tar bara bara de gula häckarna”.

Emma och Wilma har egna “skivstänger”, fram tills nyligen var det en hantel som de gjorde benböj med. Va! Gör de benböj ? OMG deras knän kommer explodera! Skulle inte tro det med 1kg. Jag tycker de förtjänar att ha likadana redskap som oss vuxna så jag snickrade en stång åt dem. Kommer de använda den ? Kanske inte men genom att vi själva tränar så kommer sannolikheten öka för att de vill göra som oss.

Är jag knäpp som förälder ? Ja säkert är jag riktigt knäpp i huvudet och du tror säkert att jag kommer stå med piska och tvinga barnen till 100 Burpees innan sängläggning varje kväll.

Nä. Jag tänker inte ställa hårdare krav på mina barn än vad som nån skulle kunna tänkas ställa på mig. Kommer inte tvinga dem ut på en fotbollsplan som de inte vill vara på. Däremot kommer jag och Hanna (deras mor) ställa upp på dem maximalt och framförallt röra på oss vi med samtidigt som barnen. De kommer vara runt våra fötter när vi själva håller på hur irriterande det än är.

Hanna är den i dagsläget som stått för den mesta “träningen” iom att hon tagit med Emma på dans och verkligen sett till att prioritera simskola en gång i veckan. Dags för mig att steppa upp detta. Hon är inte fyra år än men simmar 8-10m utan hjälp. Skill, check. Inte kondition. Kanske lär sig barn en så pass svår sak som simning fortare än annat för att vi vuxna är med i bassängen? Jag tror definitivt det är en bidragande faktor. Ta den tanken vidare. Vore det inte roligt om du som vuxen lär dig nåt nytt och i samma veva så lär sig dina barn nåt nyttigt genom att apa efter? Vore det inte ballt att som 40-åring gå på händer eller att klara dra sig upp i ett pullup-räcke? Komma ut i spagat och kunna “kicka i huvudhöjd”? Dina barn kommer blixtsnabbt göra samma sak fast bättre. Skill.

När man väl lärt sig cykla…

Hoppas jag inte skapade ångest. Fast jo, lite jävla ångest ska vi föräldrar ha, det är vår förbannade plikt att ge dem den plattform de förtjänar. De kommer tids nog ändå att göra helt egna val men om vi har gett dem fler verktyg att arbeta med så kommer de ha större valmöjligheter.

Seså ut och lär dig och dina barn skaka rumpa nu

About marcusherou