Å va skönt det var att banka lite lever igen ikväll. Det var några nya killar på klubben som drog upp tempot rejält då de trodde jag var en riktig gröngöling. Det är ju förvisso sant då jag har en en träningsfrekvens som får varenda coach att slita sitt hår 
Nåväl de slog allihop på rejält mot huvudet och jag blev lite smått irriterad varje gång och tog helt sonika fram min vänster lever-mörare och klappade till en gång. Det räckte för en knock, en var tvungen att ta en paus och “gå på muggen” och den tredje (och den minsta) behövde bara andas lite och sen köra igen. Den minsta gillade jag, han hade _riktig_ fightingspirit, de var nog grabbar från förorten som har lite för mycket attityd. Inget fel med det men man ska inte sparras på den nivån om man inte känner varann tycker jag, blir bara dålig stämning.
Nåväl detta måste bli rutin, att banka lever är faktiskt en av livets små tryfflar som man måste suga på mellan varven.